Unique Rebelism

Filmintresserade Andreas Öhagen, 23, hänger utanför internetcaféet Escape Underground på söder. Andreas är aktiv deltagare i kort-, modell- och bordspelen som bedrivs i deras källare. Outfiten är färgpalettharmoniserad och frisyren tvådelad. I övrigt är Andreas arbetssökande med en fotobutiks-praktik på g.

Vad har du på dig?

– Det mesta är presenter så jag vet inte vart de kommer ifrån.

Är det någon speciell stil som genomsyrar spel-gänget som hänger här?

– Just det här gänget kör mest med softa kläder, typ jeans och tröja. I Gävle i övrigt utmärker väl sig metal- och hip hopstilarna sig mest.

Vad har du för stil?

– Jag klär mig mycket efter  färgpaletter som svart/grått/vitt.

Berätta lite om din frisyr!

– Jag har alltid gillat kontraster och med tanke på mitt förflutna ville jag ha kontrast till mitt puffiga maskroslika blonda hår och då blev det långt slickat svart hår på ena sidan. Jag har haft det i fem år. Det är som en neonskylt: det här är jag. Då vet folk vad de ger sig in på. Ibland färgar jag ögonbryn, naglar och skägg också och ibland kör jag med färgade linser. Typ en vit på ena ögat och ett vargöga på andra.

Har du några stilförebilder?

– Jag har alltid gillat populärkulturella referenser som Cruella De Vil och karaktären 2 Face från Batman.

Vad får du för respons på din stil?

– Jag utger mig själv för att vara provokativ och blir glad när jag får respons och när andra uttrycker sig provokativt, men då tycker jag också det är viktigt att man följer upp med en grundläggande tanke.

Berätta om dina shopping-vanor!

– Jag köper hellre lösa plagg från olika butikers kollektioner och sätter ihop det till ett set, än att köpa ett färdigt set som modeflödet byggt upp.

Finns det något som fattas  i Gävle?

– När det gäller artiklar i fråga skulle det vara roligt att se mer uppdagat personligt och unikt.  Man ska inte ha märken för märkets skull, eller symboler och band t-shirts fast man inte ens vet vad det är för något, utan för att man gillar det.

Finns det någon trend som du gillar/ogillar?

– Njae, jag kanske inte är stormförtjust i hipsterstilen med slimmade multikönsjeans, ironisk  t-shirt och mössa på sommaren.

Vad är ditt konstigaste klädesminne?

– Det hade varit Halloween och jag stod på t-banan i Stockholm och hade på mig samma katt-dräkt för tredje dagen i rad. En barnfamilj stirrade på mig och jag utropade ”DET VAR HALLOWEEN!”. Jag berättade historien för Charlie Christensen, författaren till Arne Anka, och han gjorde en serie-strip av det i första kapitlet utav hans bok ”Rapporter från kriget”.

Emily Brandon-Cox

Gentlemen prefer blondes?

Gör de verkligen det?

De senaste åren har jag har träffat många män som verkar föredra mörkhåriga skönheter. Gärna bad ass och klädda i tighta svarta kläder som gärna får vara utav materialet lack och läder, typ Kate Beckinsale i Underword. Andra kändisexempel är Angelina Jolie, Lucy Liu, Salma Hayek, och Mila Kunis. Den mörkhåriga skönheten får gärna ha exotiskt ursprung. Tatueringar skadar inte heller, och de får gärna vara lite dominanta.

Ja, så har jag uppfattat det iallafall. Majoriteten män föredrar mörkhåriga kvinnor!? Eller så träffar jag bara den typen.

Jag kan inte hjälpa att bli både lessen (eftersom jag är blond) och glatt förvånad, och nyfiken över detta. När jag växte upp verkade det ofta som att blont hår var ansett som den mest åtråvärda hårfärgen på tjejer. Indoktrinerat från tv och massmedia såklart. I majoriteten av filmer var det alltid den blonda tjejen som var den goda prinsessan/snälla tjejen och den mörkhåriga var den onda tjejen/svärmodern/häxan. Det finns naturligtvis en rad blonda kändisar och en viss plastdocka som har gett blondheten och den rosa färgen dåligt rykte genom åren. Det är inte konstigt att man gör revolt mot detta. Det har jag gjort halva mitt liv. Från den synvinkeln så gör det mig jätteglad att så många män verkar gilla motsatsen till det indoktrinerade idealet.

Kanske har det blonda Disney Good Girl-prinsessidealet utbildat en drös av präktiga och mjäkiga tjejer som inte riktigt vågar ta för sig eller sätta ned foten och det är egentligen få som riktigt gillar det eller mår bra av att vara det, och det blir en motreaktion och större efterfrågan på motsatsen. Det blonda sexidealet som körts ned i halsen via massmedia blir tråkigt och den mörka skönheten mer exotisk. 

Själv är jag inte mycket för påtvingade ideal heller men föredrar oftast det rebelliska men snälla och roliga idealet, oavsett hårfärg. Men nu lever vi ju tack o lov i så moderna tider och ingenting är svart eller vitt eller blont och mörkt och det finns massa varianter av varianter på varianter, och förebilderna idag är mycket mer uppblandade och mångsidiga. Vilket förhoppningsvis leder till mer mångsidiga och öppna människor!

Jag har haft brunt, svart, grönt, orange, rosa, rött, blont, multifärgat hår, ect. Mörkt hår passade mig inte alls och gjorde mig deppig. Jag har helt klart en dragning till blont hår, gärna till en kurvig kropp, och föredrar att själv se ut så. Jag är naturligt blond och kurvig själv dessutom så det kanske är därför det faller mig mer i smaken och att jag dras till blonda förebilder. Men jag gillar dessutom bad ass-kvinnor och tom boy’s och samtidigt gillar jag kawaii- den supergulliga stilen, samt det kvinnliga och förföriska pin up-idealet från 50-talet, ect., ect., ect., ect.

Blont kan man ligga med? Mörkhåriga gifter man sig med? För många år sedan hade jag en diskussion med en fd. manlig journalistkollega, en ung och väldigt medveten man i övrigt, som uttryckte sig så om Madonnas stilbyte från sin tidigare blonda Marilyn-aktiga look till mörkt hår under Ray Of Light-skivan.

John F Kennedy tyckte uppenbarligen också så för han hade den mörkhåriga stilfulla Jackie Onassis som fru och den kurviga blonda sexbomben Marilyn Monroe som älskarinna.

Marilyn Monroe och Audrey Hepburn känns som bra exempel på fördomarna om hårfärger har jag alltid tyckt och smakmässigt är det inte ovanligt att man är uppdelade i två läger.

Vill man bli tagen på allvar ska man tydligen vara mörkhårig. Man vill ju inte riskera att bli dömd som en dum blondin eller sedd som enbart ett sexobjekt!

Det är här vi kommer in på falska feminister som är något jag har varit rätt upprörd över på sistone. Det är män som anser sig vara feminister men som samtidigt kallar t.e.x. Charlotte Perrelli för slyna på grund av hennes stil/musik (detta från en uttalat feministisk manlig bekant som också är en till synes kulturell och intelligent ung man). Ja, hon är ingen personlig favorit här heller, men jag kallar henne inte för slyna för det! En genomgående tråd för dessa trångsynta och dubbelmoraliska feminister (även kvinnliga!) är att höja vissa kvinnliga ideal till skyarna och sänka andra. Det känns väldigt likt ”hora/madonna-komplex” över det hela.

Jag efterlyser (tatuerade) män som stilmässigt föredrar blonda (färgglada) kurviga kvinnor (med smak för nörd-kultur), men som för den skulle inte bara vill ligga och har nog modernt vett och sans att inse att blonda kvinnor kan vara intelligenta och feministiska även om de klär sig i en traditionellt kvinnlig färg som rosa! Jag är trött på dessa falska feminister! Ifall du innerst inne drömmer om, och går igång på, en liten mörkhårig skönhet- ja, då kanske inte vi ska inleda en romans! :)