Karate Kid i Ugly Betty
Ralp Macchio, då och nu. Vad hände? Barnskådespelarförbannelsen?
Dagen efter att jag funderat över varför Ralph Macchio som spelade Karate Kid började se så annorlunda strax efter succéen med Karate Kid-filmerna; som en skugga av sitt forna jag, och varför hans lysande karriär gick nedför och mindes hur kär jag var i honom (brukade pussa på tv:n) såg jag honom i tv-serien UGLY BETTY!!!
Jag blev jätteglad och förvånad. Det är superkul att se honom i nånting nytt! Och även om han varken ser ut, eller låter som Karate Kid längre så syns Karate Kid i hans rörelser och gester, och det känns bra.
Vill du läsa mer om Ralph Macchio's karrär och återuppståndelse i Ugly Betty, läs t.ex. här.
Nu vill jag se honom i fler roller!
... i Ugly Betty.
... i Karate Kid mot Elisabeth Shue.
... en av mina första kärlekar.
Vadå åldrats "ovärdigt"?? Ralph Macchio är nästan 50 år! Hur gammal är du själv? Han skulle kanske tycka att det är ovärdigt att som du klä sig i småbarnskläder när man är medelålders. Granska ditt eget utseende innan du börjar hacka på andras, tack!
Konstigt att de som skriver taskiga kommentarer alltid är anonyma! :) = feghet.
Tack för kommentaren!
Jag menade inte att Ralph Macchio åldrats ovärdigt som en 50-åring, jag tänkte snarare på att han började se väldigt annorlunda ut ganska snart efter succeén med Karate Kid filmerna, och jag undrar varför? (men jag kanske uttryckte mig knasigt). Självklart så ser man annorlunda ut när man är 50! Och att jag klär mig i det du kallar "småbarnskläder som medelålders" är mitt medvetna val för att jag gillar det, och jag tycker inte man behöver klä sig "vuxet" bara för att man är det.
Ja du ser själv, det finns olika definitioner av att åldras "värdigt". Och vadå anonym, mitt namn står ovan, eller begär du fulkständiga personuppgifter och hemadress också? Och taskig tycker jag att det är du som är med ditt nedklankande av andra personer. Men att bygga hela bloggar på att skriva skit och skvallra om andra är ju populärt. Själv bloggar jag inte alls.
"mitt nedklankande av andra"?! jag brukar inte klanka ned på andra i bloggen, och det var verkligen inte meningen att klanka ned på Ralph Macchio egentligen, jag älskar ju honom, så det är tråkigt om det uppfattas så. Blogginlägget handlade mer om funderingar jag hade kring honom och hans karriär som jag publicerade i bloggen (men lyckades intr erikigt få fram vad jag menade på rätt sätt uppenbarligen, vilket man inte alltid gör när man bloggar), och att jag var GLAD att han kommit tillbaka!
Att blogga handlar om att uttrycka sig, vad det nu än är, och det är klart att det inte faller alla i smaken, eller att man samma åsikter eller smak, och tur är väl det.
Nej, jag begär inte fullständiga personuppgifter, men de få gånger någon har skrivit nåt negativt har det ofta varit helt anonymt, men det är sant ditt namn står där.
Btw: du gillar inte att bloggare klankar ned på saker, men du klankar gärna ned på folk som klankar ned på saker?! lite dubbelt..?! du kanske oxå borde granska dig själv innan du klankar ned på andras klankande, hahaha. ;)
Ok så om du såg någon bli mobbad och bestämde dig för att ingripa och ställa dig på den utsattes sida så är du helt plötsligt en mobbare själv? Jag uttryckte enbart den åsikten att du kanske inte ska snacka om att åldras värdigt, precis som om något sådant kan mätas av andra! Ralph Macchio är kanske glad och nöjd med livet och det är väl värdigt? Han kanske inte mäter sitt värde i hur många gånger han kan reprisera rollen som söt tonåring. Men folk (du och många andra) tycks tro att bara för att folk har "officiella" yrken så är det fritt fram att tycka en massa och döma dem. Då tycker jag bara att ni/du ska tänka er lite för först och fundera på om ni hade gillat att ständigt granskas och värderas enligt andra människors mallar och förväntas ändra på er för att de tycker att ni gör dåligt ifrån er just nu, skitsamma om ni själva trivs med att vara som ni är - inte så kul va? Du reagerade ju rätt kraftigt på min kritik här så tänk då hur otrevligt det hade varit om 30 små fnissiga tonårsbrudar hade börjat ifrågasätta dina levnadsval i sina bloggar! Tänk lite!
Min kommentar var inte menat som en förolämpning egentligen utan mest ett sätt att vända på steken så du ser att det inte är så kul att folk lägger sig i hur man lever sitt liv. Lägg även märke till att jag skrev det direkt till dig, jag lade inte upp dig på min blogg (som jag inte har) med namn och bild - eller rättare sagt bilder; en på dig som liten och oskyldigt söt, brevid en annan där du är kanske 30 år äldre och med undertexten "Vad hände??", precis som om något gått fruktansvärt snett på vägen. Fattar du vad jag menar?
Hej! Vad jag vill minnas av vad jag läst i mina gamla OKEJ-tidningar så var han aldrig barnskådeseplare utan tvärtom redan "gammal" (25-29?) när karatekid-triologin kom. Ja. En anekdot bara.
Sofi har rätt, han var närmare trettio år när han spelade in filmerna! Jag blev helt chockad när jag hörde det! Haha :)
Nostalgi!
